Mot Italien

Om ett dygn befinner sig jag och min underbara klass i Italiens huvudstad, – omtalade Rom. Som vi har längtat. Imorgon visar det att det ska bli 27 grader i Rom, klagar inte!! Fy vad bra vi kommer att ha det, men först på tur väntar en åtta timmars bussresa ner till Stockholm, vilket jag tror kan bli den roligast bussresan jag har varit med om. Det är trots allt min klass vi talar om!

KRAM

Never give up on anybody. Miracles happen every day!

Mardröm som blev solskenshistoria

Skrevs igår, men uppdaterades tydligen inte…

De senaste timmarna har varit väldigt förvirrade. Lotta har varit borta sedan klockan fyra igår. Idag klockan tre återfann pappa henne! 23 timmar ute i skogen själv! 23 timmar av ständigt sökande efter henne. 23 timmar av ständig oro & ångest.

Allting började med att hon försvann igår under en springtur med mamma, pappa & Ilo. Därefter kom hon aldrig tillbaka efter att ha gått ner i en bäck, efter det, har sökandet efter Lotta varit igång. Vi har bytt av varandra allt eftersom. Tills pappa hittade henne i skogen ute vid en å, på en udde. Inte långt ifrån där alla har varit och letat, men ljudet från forsen och våra röster som har ekat runt, har nog gjort att hon inte har kunnat fokuserat på vart vi har varit.

En sliten och trött liten Lotta är i alla fall äntligen hemma! Glädjetårarna sprutade när hon kom gåendes med några som var med och hittade henne!! En till glädje som har varit är alla som har varit med och letat henne, många som har hört av sig och undrar hur det går. Sånt är fantastiskt!

Efter att ha åkt från platsen igår kväll för att åka hem och sova och överlämna sökandet till mamma & moster, åkte jag tillbaka tidigt med Nittra, Viktor & Hanna, men inget napp. För att tänka på något annat för en stund, när några andra tog upp letandet, åkte jag till skolan. Tankarna kom och gick! Efter min enda lektion idag åkte jag direkt för att fortsätta hoppet om Lotta, som bara mer och mer sjönk.

På plats fanns mormor, Viktor, Hanna, Pappa och Petra, Hannas mamma. Petra hade slutat tidigare från jobbet för att ha en möjlighet att kunna hjälpa till! Hur gulligt är det inte med alla som har lagt ner all tid för att leta efter Lotta! <3

Efter varje kilometer som gick kändes det som att hoppet sjönk ytterligare, tills pappa ringde och sa att han hittat henne! Verkligen en mardröm som blev en solskenshistoria!!! Lillhjärtat följer med precis där jag går, dock är hon inte riktigt kry på att gå riktigt bra. Men mat & vatten har hon fått i sig, och snart så är Lotta fit for fight igen, precis som vi är van med vår 10-åriga softis!

Det har helt klart varit de värsta timmarna i mitt liv, att ständigt ha en ovisshet om vart hon är, eller om hon ens är i liv. Just nu känns det betungande att  åka till Stockholm imorgon för att sedan åka till Italien på onsdag, men samtidigt är hon i alla fall hemma hjärtat. & hon är hemma med min familj! Jag vill inte ens tänka på vilket beslut jag skulle ta om Lotta inte var återfunnen innan imorgon kväll… Dags att släppa alla känslor som har kommit och gått, och börja packa resväskan. När hon är ytterligare bättre kommer det nog kännas lättare att åka iväg på klassresa.

Ta hand om era finaste!

30 dagars!

Man tar bara studenten en gång i livet!! Fyyyyy så underbart!

En ny dag betyder en dag närmre.

På onsdag har vi trettiodagars, (HERREGUD 30!!!!!), torsdagen efter det åker jag & N på kennelläger till söndagen, tisdagskvällen åker jag och finaste Nv3a till Italien. Allting som var så långt borta för två månader sedan är nu så ruskigt nära. Igår prövade jag dessutom alla sju nya klänningar som garderoben fick ta del av efter Londonresan. Jag kände mig verkligen som tjejen i 27 dresses. Om man tar bort tvåan före vill säga…

Avslutade med de två speciella klänningarna. En färgglad och en vit. Båda lika vacker men så olika varandra. En sak de har gemensamt är att båda kommer att bäras under studentdagen. Tog även på mig studentmössan och ett par härliga skor och tog plats framför spegeln. Så fruktansvärt konstigt, vart tog dessa tre år vägen? Fruktansvärt konstigt, men fruktansvärt roligt. På dessa tre år har jag inte fruktat och längtat efter studenten lika mycket som jag gör nu. Det är helt galet!

Denna lördag i ära börjades med en springtur med Nittra, därefter ett dåligt lydnadspass. Konstant skrivandes i tre timmar, vilket resulterade i tre olika utkast, alla tre om olika ämnen… SUCK, vet inte vart jag ska börja! Ett lydnadspass till som gick betydligt bättre. Fortsatt pluggning. Planerat inför studenten med en kompis. Tur jag har som har en duktig kompis som kan det där med hår, färgning hit och dit..!!! Kvällspromenad med N, därefter väntas sömn. Imorgon står nämligen jobb på schemat!

Trots att det är världens tråkigaste väder ute..

.. Är jag på bra humör för att;

• Halv fem sätter jag mina fötter i Friskislokaler med snygga S efter två veckors frånvaro. Ett hög intensiv träningspass, så chansen är nog stor att jag kommer avlida. Men det är sånt man får ta, helt enkelt!
• Direkt efter träningen väntas lydnadsträning med bästa Malin & Ulrika!!
• Gjorde klart en uppsats igår = En mindre att göra!
• Om två veckor befinner jag mig i ett land där medeltemperaturen just nu ligger på tjugofem grader.
• Träningsvärken svider så fort jag rör mina ben, = Kvitto på att springningen gav resultat.
• Jag har världens bästa lärare!
• Imorgon slutar jag halv tio, efter det väntas spårträning med bästa Emelie.
• Till helgen kommer en riktigt saknad vän hem, längtar!!!
• När jag kommer till friskis har jag ett pris att hämta, hotellfrukost för två, – Det lönar sig att träna, helt klart!!!!!;)

Allting för något gott med sig.

Trots att jag kunde ha sovit hundraåttio minuter längre i morse, valde jag att kliva upp de dära hundraåttio minuterna tidigare för att ta tillfälle i akt och effektiv plugga på skolan. Sju olika typer av uppsatser och redovisningar ska vara färdigskrivna innan den tjugoandra maj, för att slippa behöva plugga när vi är i Italien, så ja, en lätt stress vilar sig över mig för tillfället.

Träning av hund, träning av en själv & umgänge med vänner, är något man gärna vill hinna med så här på slutkanten också. Men med planering fungerar allt. Planering är bra!

Regnet öser på utanför, så passar på att ta en tekopp, och försöker skriva klart en uppsats. Dock är den faktiskt väldigt intressant, vilket gör det hela mycket enklare. Men först ska jag se klart filmen nedan, som två duktiga killar har gjort, fy, vilka ambitiösa och duktiga människor jag delar korridor med! Trots alla negativa ord om plugg som kan dyka upp så fort man nämner naturvetenskapliga programmet, var dessa tre år var så värt det. Så himla värt det. Fruktansvärt värt det till och med. Se filmen, den har ett syfte.

 

 

Svartbergs eller superbergs?

Sent på fredagen somnade jag till snön som yrde ner från himlen, inte så trevligt när vi är i början av maj, och dessutom när en bilresa som väntar dagen efter med sommardäck på!

Resan ner till Timrå gick trots förutsättningarna bra, nu hade vi två dagars kurs med Kenth Svartberg framför oss. Jag vet inte vart jag ska börja eller sluta, vissa delar vad bekanta medan de mesta delarna av träningen som vi höll på med i dag var häpnadsväckande häftigt, jösses, vilken kunnig person! Många frågeställningar dök upp nu i efterhand, alla borde få ha en egen Kenth att bolla alla ideer med. I alla fall bör alla få gå kurs för honom! Jag fick min chans, tackade först nej, om jag visste vad jag skulle få utav denna kurs i efterhand och inte gått den hade jag verkligen grämt mig! Fy, vad värt det är att gå en kurs för en sådan kunnig och pedagogisk person. TA ER CHANS!

Som sagt, om jag ska skriva mer ingående om träningen, kommer jag måste sitta tills imorgon, men trots det, finns det så otroligt mycket nya tankar och aha-upplevelser i min hundträning idag jämfört med i fredags. Rätt häftigt!

Vi övikare sovde i kurshuset under helgen, spårning, grillning och allmänt mys resulterade detta i. Fy, vad roligt det är att vara med personer som har samma intresse som en själv! Hundträningen kan verkligen gå i kurvor, ibland ligger man i en svacka och ibland på en topp, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras över hundträning i sig. Det är absolut bland det roligaste som finns att träna ens hund, speciellt om man delar glädjen med hunden!

 

Det ljuva livet

Imorse vaknade jag upp i London, hjärtat av världens rusning, där man stänger ute polissirenerna som hörs från tidig morgon till åter
tidig morgon.. Ikväll går jag och lägger mig i min egen säng, där lugnet befinner sig, där N andetag är endast de som hörs. Trots några otroligt bra dagar med timvis med shopping & allt annat som man bör göra där, känns det underbart att komma hem. Gå en promenad med N, möta tre personer på en timme. Istället för att möta närmare tusentals personer på en av oxfordstreets affärer. Lyssna på musik som påminner om dagarna i London. Ler. Ler ännu mera när jag inser att jag är hemma & förstår vilka otroligt bra dagar jag har har bakom mig de senaste dygnen, men desto bättre vilken otrolig månad jag har framför mig! Kurs med kent svartberg, kennelläger, en vecka i Italien, födelsedagar, mösspåtagningen, balen, studenten. Ler och somnar bredvid världens finaste hund, gud vad jag har saknat att somna med huvudet intryckt i en schäferpäls. Livet är verkligen kvalitetsfullt, det gäller bara att lyckas fånga varje unikt tillfälle.

På Arlanda!

Vi är pååååååväg!