Igår kväll, strax före elva, kom jag innanför dörren, till det jag verkligen kallar hem. Möttes av två hundar, (ja.. Resten av familjen är i fjällen, helgen till ära när jag kommer hem!;)), båda hundarna som var på hemmaplan blev dock glada. Men det råder inga tvivel om vem som helt klart blev gladast! Behöver jag ens nämna namnet 😉

Men för att ta det från början… Den 13 augusti skrev vi vår latinska arttenta innan vi packade bilarna så galet fulla och ställde vårt sikte på Jokkmokk, vi bodde på en camping i fyra-bädds stugor i tre nätter och hade tre exkursionsdagar där innan vi åkte vidare till Kvikkjokk som för mig, var resans bästa ställe. Här blev vi tilldelad en åtta-bädds stuga, som var huuur fin som helst och hela omgivningen var helt otrolig! Fast det är ju klart, när det fanns fjäll i trakterna runt oss… 😉 

Vi började Kvikkjokk-dagarna med en hel helg ledigt, lördagen bjöd på riktigt dåligt väder så det fick bli världens mysdag inne! På söndagen dock var det finare, och jag fick med mig ett gäng på två-mils vandring över ett fjäll. Och jag som är världens största fjällälskare njöt alla sex timmar vi var ute, men alla var mer eller mindre bakis, så vad de andras åsikter är över dagsturen är fortfarande oklart… 😉 

Där i Kvikkjokk hade vi även enligt mitt tycke, resans bästa exkursionsdag, uppe på prinskullen där man såg ut över en del av Sarek. Inte helt fel att sitta på ett fjäll och samla högskolepoäng kan jag lova! 😉 

ImagePå tisdagen åkte vi vidare, och lämnade fjällen med lite sorg i hjärtat, för en natt i Kåbdalis, vidare, till Gällivare där vi övernattade två dygn på hotell, och fick hotellfrukost på morgonen. Inte dumt att bli bjuden av skolan på det 😉

Förra fredagen när exkursionen var slut hade vi fritt val vart vi ville spendera vår helg, mitt billag bestämde sig för att åka till Sorsele en natt och sedan vidare till Strömsund, där vårt slutmål för denna resa även var, där bodde vi i stugor fram till i går. Under helgen hann vi med en sväng på en inhemsk krog i det så kallade ”stan” och söndagen bjöd på kräftskiva med klassen! 🙂

Vad har vi då gjort, kan man undra? Mer än att ha suttit en massa mil i bilen! Varje dag (minus helgerna!) har vi varit ute i fält, cirka åtta timmar om dagen, så att det endast har regnat ytterst lite har vi varit ooootroligt tacksamma över kan jag lova! För er som har missat, har pojkarna bloggat under hela resan och skrivit om dagarna, kika in här om ni vill läsa om hela äventyret. Om inte, kika in och skåda alla underbara bilder som Anton har tagit. Bara det, är värt ett besök på bloggen lovar jag!

2,5 vecka är alltså över. Sammanfattat har vi haft en otroligt bra resa & allt har rullat på så fruktansvärt bra, ett extra tack till mitt suveräna billag som förgyllt hela resan varje dag. Trots att vi har haft det jättebra, är det skönt att vara tillbaka, komma in i rutiner igen. Men så är det alltid, borta bra, men hemma bäst!

När jag kom in genom dörren till lägenheten har min duktiga inneboende David städat hela lägenheten inklusive vikt alla kläder i garderoben (Tro mig, det har aldrig varit så fint på mitt rum någonsin!) 😉 Inte dumt att komma hem till det!! Slängde dock bara in min packning i lägenheten innan Pelle kom och hämtade mig. Fem dagar i Övik står på tur, och det känns underbart att få några dagar hemma!

Så var vi åter där jag började, glada (och GALNA!) hundar i dörren mötte jag och då kände jag, att 2½ vecka utan mina egna hundar räckte. Hundarna och jag lyxade till det med att sova i mamma&pappas dubbelsäng, trots det envisades båda hundarna med att sova på samma sida som mig, jag har visst varit borta lite för länge… 😉

Efter att ha bott med Nils i 2½ vecka, har man blivit rätt van med att vakna tidigt, vilket idag inte var något undantag… En lååång promenad med båda tjejerna, sedan begav vi oss ut och spanade efter spårmarker, och hittade huuuur mycket fina skogsmarker som helst, så ett 1100 meter spår fick Nittra. 

När jag gick spåret, klev jag rakt över björnbajs, fokuseringen på hur vida jag gick spåret försvann och helt plötsligt var jag bara ute på vägen och hade INGEN aning om hur jag hade gått. Jahapp, precis så jag inte ska göra eftersom Nittra är en jävel på att blindspåra, och jag vill ha en kontroll 😉

Selar på och hon hittar de två första pinnarna fint, (inklusive björnbajset!), sedan tycker jag att hon är helt ute och cyklar, och är såsåså nära på att bryta, och ge upp. När hon hittar nästa pinne, och när spåret är slut har hon alla pinnarna inne. Tro jag måste lära mig att lita på hunden lite mer ute i spåret.. 😉 

Ett vattenglas hann jag få i mig när jag kom hem innan jag snörde på mig mina springkläder och tog med mig Nittra ut på en sväng. Nils och Mias röst ekade i huvudet, och jag försökte tänka på alla tips på min löpteknik som jag fick när vi var ute i Strömsund. 

Och när man spyr galla när man kommer hem vet man att man har pressat sitt bästa! Jag hade inte hoppats på så här lite träning i augusti som det har blivit, i juli månad sprang vi runt 3,5 mil i veckan det är ungefär så mycket jag har sprungit på hela denna månad.. Att tjejmilen är om precis en vecka, känns väl så där med andra ord! 😉 

Snart är det dags för en kväll på jobbet, så ska förbereda mig! Många timmar utomhus med hundarna har det blivit idag, så har en känsla av att det kommer gå relativt lätt att jobba ikväll 🙂 

ImageBilderna är direkt tagna från bloggen, och det är Anton Larsson som är fotografen, men jag vill bara att ni skulle få se, vilket otrolig miljö vi har bekantat oss i under dessa veckor!

 

 

Annonser