Föddes lilla Nittra, min allra finaste, drygaste och bästaste Nittra. På ett sätt känns det som att hon alltid har funnits hos mig, då hon har varit vid min sida under mina fem mest utvecklande år, och på ett sätt känns det som om att det var nyss, dagen då min schäfervalp föddes. 

Konstigt det där. Men ojojoj, vad jag tycker om denna hund!

Image

Faktiskt var det så att jag skippade första föreläsningen i morse, (& mamma lugn, min anteckningskung antecknade flitigt åt mig..) Istället tog vi oss en långpromenad i Carlshemskogarna, när vi begav oss ut var det bäcksvart ute och kylan var bitande. Stund efter stund lättade det och dagen började ljusna upp, kylan var dock fortfarande kall så vi skuttade runt där ute i skogen, hon & jag, för att jag skulle hålla värmen uppe & hon tyckte det mest bara var kul, att matte fått något tokryck!

För att jag skulle hinna till nio-föreläsningen var vi tvungna att bege oss hemåt trots att jag hade kunnat vara där ute hur mycket längre som helst, älskar att promenera när man har sin fina vän vid sin sida…

Pussade Nittra hejdå, för vid lunch åkte hon hem till Övik med resten av kollektivet och blir hemma fram till jullovet.  Mitt hjärta skriker lite men samtidigt var det i rätt tid, för vi har spenderat tokmånga timmar i skolan idag och jag kommer ha fullt upp framöver, så lillan har det bättre hemma. 

Vi håller på med en tokknepig kurs just nu, så när klockan slog halv åtta bestämde vi oss för att åka från skolan, släppa taget för idag, allra helst hade jag velat åka hem, ta en tekopp och sätta mig i soffan och inte kliva upp på jättejättelänge. Men då hade ingen träning blivit av och det hade varit direkt halvdåligt! så kungen Stina satte ihop ett pass lite fort till mig så jag hade någon plan att följa på gymmet, och guuuuud vad bra det är med en träningsplan att följa, är ju inte direkt någon fan av att befinna mig på gymmet precis men jag försöker ändra inställning, sakta men säkert… När jag kom hem hade jag fortfarande tempot uppe och helgstädade lägenheten. Sedan. Dog jag i soffan. Det var knappt så jag orkade fixa i ordning kvällsfikat, men hallå, det går ju inte att missa. 

För jag menar hur gott är inte ”nya” surdegshårdbrödet med leverpastej och såklart, söderté till. Norra Sverigeresan så det skriker om det, men det är sååå gott! Och visst är det lite konstigt att man kan få sådana smakupplevelse vid något tillfälle att man relaterar tillbaka när man äter det?

Typiskt Majatanke när tröttheten börjar infinna sig kanske. Hörni, helg imorgon, (som i för sig kommer innehålla mycket plugg, men HELG är alltid helg!)

Annonser