Jag kände mig inte alls bra i söndags när jag vaknade, ställde in min morgonträning med Axelina, myste framför nyhetsmorgon och julkalendern istället med en långfrukost. Men min förtjockade hals och min hängighet lättade allt mer under dagen och plugget kändes tråkigare och tråkigare, så dumt nog, ja jag vet mormor. Åkte jag och tränade. Ett 40 minuter spinning blir bra i ett rätt så lugnt tempo var planen.

MEN när jag kom dit insåg jag att jag hade bokat in mig på en timmes spinning, och att ta det lugnt försvann när ”salens sötaste kille” satte sig på cykeln bredvid. Det kändes som lungorna skulle vända sig ut och in, ungefär så.

Därför kan man ju tycka att (och ja, jag vet mormor…) det var lite extra dumt att kliva upp tidigt på måndagmorgon för ett pass på gymmet med kusinpelle.

Summan; Min kropp skrek efter återhämtning i natt, hostandes och många vakna timmar blev resultatet av att inte lyssna på kroppen, och jag känner mig rätt frisk just nu och jag måste nästan hålla i mig i skrivbordet för att inte åka iväg och träna… Tur att Lollo jobbar kväll så att jag kan tjuva med mig Vega på en långpromenad lite senare så att inte rastlösheten tar över… För man har inte tid att vara så där riktigt sjuk de sista veckorna innan lovet, så det kanske är bäst att börja lyssna på kroppen… (Läs: Mamma)

Igårkväll hade vi världens julmyskväll hos Nisse & Frida, saffransbullar & pepparkakor bakades och Sällskapsresan; Snowroller visades på tvn. Energiuppladdningskväll inför veckans tentaplugg som egentligen borde ha börjats ungefär precis nu. Och vet ni, på fredag kommer Nittran upp till Umeååååå!
20131203-161811.jpg

Annonser