Image

Det är ganska sjukt, hur mycket jag saknar denna varg! Men snartsnartsnart så ❤

Nu ikväll startade vår jägarexamenkurs, perfekt att tänka på något annat än ekonomitentan för ett tag, och det känns riktigt roligt. Längtar till höstens ripjakt med pappsen och de korthåriga tyskarna, och förhoppningsvis får även jag gå och bära på en hagelbössa då. åååh!

Det är rätt galet ändå, hur mycket jag har haft i mitt liv, utan att jag inte riktigt tagit vara på det. Det är först de senare åren som jag börjat inse hur mycket gratis jag har i familjen av alla mina intressen. Som just nu, jakten med stående, jag har två föräldrar som är riktigt inbitna i just den delen och som är med i verksamheten, pappa som varit domare i 15 år, och alltså har en massa erfarenheter och en mamma som är tävlingsledare och tränar upp hundarna (det måste även du erkänna pappa… ;)). Eller som på hundträningssidan, så har jag en mamma som varit mer delaktig i den verksamheten än vad jag har, med just en schäfer, som fick fler meriter än vad jag och Nittra har lyckas samlat på oss. 

Och trots att när jag var liten och hela tiden hade vorsteh i familjen, ville jag ha någon annan ras, någon roligare, så känns det just nu som att jag kommer fortsätta glida in på mamma & pappas fotspår och sluta med en vorsteh och en schäfer, för just nu, känns det som den mest perfekta matchningen för mig. 

Trots att jag omedvetet ärvt flera av mina föräldrars intressen så är jag glada över att dela dessa med dem, för hur mycket bättre kan man ha det, att ha två erfarna personer i sin familj att rådfråga kring. Eller att ha två stycken som förstår det hela att slita sig i håret mellan förtvivlan och lycka efter träningspass och tävlingar.

Det är lyx. Helt enkelt. 

 

Annonser