I owned every second
That this world could give
I saw so many places
The things that I did

…….

En kopp te i den där rosa favoritmuggen bänkad i skinnsoffan i min pyjamas i min alldeles egna underbara lägenheten som skiner efter dagens städning och som dessutom doftar ljuvligt av mitt senaste tillskott i doftljusfamiljen, (om ni inte äger ett doftljus från märket klint så måååste ni bara införskaffa er ett, doftar så ljuvligt!)

Det slår mig varje dag hur otroligt lycklig jag är över den här lägenheten, mer perfekt kunde vi knappast få det. Med vänner runt varenda hörn, nära till mysiga promenadvägar och mest fantastiska, få minuter med cykel både till skola, kårhuset och träningen!

Våra dagar är fyllda med tentaplugg, den första för terminen, och alltså en 15 högskolepoängare. Och ännu har jag inte fått den där tentapaniken, stressen över det hela, utan jag tror att jag har lärt med mig tiden att det faktiskt inte lönar sig något alls att stressa upp sig som jag var expert på att göra förut inför tentor.

Ett utkast från vår skogsbruksplan skickades in för några dagar sedan, och idag fick vi tillbaka med några kommentarer och ”Snyggt jobbat!” med stor text på framsidan, känns skönt att veta att vi är på god väg med denna och att det endast är lite små fix inför den slutgiltiga inlämningen nästa vecka! Lite extrapepp i tentapluggsperioden!

Kroppen är så där galet trött efter veckans träningspass, jag gick kanske ut lite väl hårt och efter dagens högintensiva pass med Linnea & Krippe skrek kroppen att en träningsfri morgondag är rätt nödvändigt, och det är ju bara dumt att säga något annat, trots att både ett morgon och eftermiddagspass var inbokad med vänner. Men ibland måste man faktiskt tillåta sig själv, att bara ta det lugnt & lyssna på sig själv.

Så istället för morgonträningen tänkte jag ta med mig min frukost ut på morgonpromenaden och stanna på något mysigt ställe och morgonmysa med Nittra ute i naturen och eftermiddagens träningspass får istället bli lite hundträning i form av hårda spår, för det är ungefär det vi får träna just nu. Men tror schäfern skulle uppskatta lite hjärngympa i utbyte mot koppelpromenaderna. För efter några dagar med mycket ensam tid, är hon mer än värd att få all extra tid som jag har över just nu.

I början av veckan kände vi att vi skulle vara värda lite lyx efter en vecka med tentaplugg och rapportskrivning, därför är vi ett helt gäng jägmästare som ska lyxa med tapas och vin på en av Umeås restauranger imorgonkväll efter en dag med tentaplugg, jag och en kompis ska även unna oss några inredningssaker till lägenheten som vi kikat på, tänkte lägga upp lite bilder i helgen från lägenheten, nu när systemkameran befinner sig uppe hos oss igen så får ni se hur resultatet blev!

Just nu känner jag mig bara så himla lycklig, lycklig för allt livet ger som lär en uppskatta de fina i det hela, det fina med att leva, lycklig för att även fast vi går in i årets tråkigaste månad, (enligt mig själv) om två dagar så kommer denna månad att ha så mycket att erbjuda. Det vackra med november är att den är så sann, de gråa dagarna är ett tecken att det är precis som livet, att det ibland finns gråa dagar i livet men att man uppskattar de klara mer om man upplever lite gråa dagar ibland. Men mitt hopp är att det där vita som lyser upp hela omgivningen kommer snart, täcket som gör allt snäppet mysigare. Och jag hoppas på en fin vinter i år. En med snö.

Men kanske framförallt, är jag lycklig över de människorna jag har i mitt liv. Som idag när jag kom hem från skolan låg ett gulligt brev i min brevlåda som förgyllde hela kvällen, att så lite kan göra så mycket. Jag är så lycklig över de där människorna som jag har här i Umeå, de som utgör en större del av mitt liv här uppe. Som påverkar min vardag varje dag. Lycklig att mina vänner som inte bor här ändå kan hållas kontakt med, trots så många mil ifrån varandra. Vänner som gör varje dag för mig, vänner som stöttar, hejar, hjälper och peppar, som alltid finns dag som natt. Vänner som jag älskar. Vad hade man gjort utan de? Vem hade man varit utan de?

Jag är så lycklig att framtiden har alla möjligheter i världen, så länge vi får vara friska och krya. För för några dagar sedan dog en kompis kusin i blodcancer, nästan lika gammal som mig. Och jag är så ledsen att denna person som jag inte ens känner inte får möjlighet att uppleva och utforska, inte får ha samma möjlighet som jag.

Därför har jag lovat mig själv att njuta, njuta över varenda moment jag kan. Inte deppa ihop över små saker som jag ändå inte att styra över, och ja jag vet, det suger fett att Nittran inte är så hel som jag vill ha henne. Att hon ALDRIG kommer bli så hel som jag vill ha henne, men varför deppa ihop över det, när det ändå inte blir någon förbättring. Varken hon eller jag, mår ju bättre av det. Utan istället är det bara att leva på, med sånt som hjälper och främjar henne till ett bra pensionärhund så länge det kan vara. Veterinären trodde hon hade många år att ge om medicinen fortsätter göra sitt.

Jag får ju ändå ha min hund kvar, jag får fortsätta vakna upp av en schäfersvans som slår klumpigt i väggen av ren glädje att jag är rädd att grannarna ovanför mig ska vakna, jag får fortsätta vara irriterad över hennes skällande när hon ska berätta för hela grannskapet att gäster anlände till Rullstensgatan 142, och jag får fortsätta komma hem och öppna dörren och mötas av världens gladaste ögon och en schäferkropp som viftar på hela sig i lyckan av att det var en hel timme sedan vi sågs sist, lika glad som om det vore fem timmar sedan. Det enda jag inte får ha kvar är att belasta henne för mycket, med det som hennes trasiga kropp inte klarar. Att jag inte kan träna på den nivån som vi en gång älskade, men samtidigt, så får jag ha henne kvar. Och i efterhand så är det inte tävlingsresultat, ingen träning, championat som är det bästa i ett hundägarskap, utan den ovillkorliga vänskapen, och just den, får jag ha kvar. Och just den ska jag njuta över varenda dag att få ha, för vi vet aldrig hur länge det bevarar och därför är det lite extra viktigt att ta vara på den.

Ja just det, jag är så himla lycklig för allt gott som världen ger mig, det gäller bara att se saker från rätt synvinkel så man uppskattar världen lite mera. Så jag tycker alla ska tänka en extra gång på sitt liv, för vi har egentligen bara det till låns. Och jag vill då känna att jag har levt, till den fulla gränsen.

10589878_10152296986052689_2118460851_n10553530_10152252625917689_2196669121421588574_n20140520-160128-57688303.jpg
20140506-214916.jpg
20130120-030740.jpg20130116-235026.jpg542401_10151048149212689_1192903002_nDSC_1188

Annonser