Hundarna ligger utslagna lite varstans i huset, blåsten har tagit vid utomhus och det droppar från taket som det vore april. Men det är det minsann inte, snarare början av februari. För att vara exakt.

Sedan jag kom hem till Övik har vädret levererat på en hög nivå, blå himmel, strålande sol och plusgrader. Dock hoppas jag att det hejdar sig lite, så inte all snö som nyss kom försvinner igen. Men visst är det underbart att kunna sitta på en stol utomhus och bli röd om kinderna av solens ljus.

Tanken var att åka tillbaka till Umeå idag men som vanligt får jag mersmak av att vara hemma så istället tar jag det första tåget som går imorgon så får vi några timmar till hemma och fylla upp med energi, för energi kommer behövas i mängder inför de två kommande veckorna. Och tvättiden som väntade på mig ikväll kan lika gärna vänta några till dagar.

Som tur är så följer min älskade sambo med igen, det är så tomt att vara utan den där svarta nosen. Två rätt aktiva dagar för henne och jag är så glad att hon håller ihop, rimadylen verkar göra sitt och jag ber till gudarna att hon får fortsätta vara så här bra och hålla ihop! Men man får vara lycklig så länge hon är bra… Ibland kommer suget efter något mer, något till. Samtidigt som jag vet hur skönt jag tycker det är med en gammal och rutinerad hund i livet, en som tar alla våra påhitt i Umeå med en klackspark och en som inte tycker det är konstigt att leva det liv jag gör. Samtidigt som jag vet att jag saknar hundtävingslivet lite och allt som det innebär.

Men allt har sin tid, sin sak. Eller hur?

Trots hemmatid gäller det att få bort lite plugg, tenta väntas nästa vecka och min motivation är lika med noll. Ungefär så.

Ett av de alla fina ställena vi hittade under våra sex veckor på sverigeresan, här ett vattenfall i Skåne! Vår natur alltså, man kan aldrig få nog.  

20140506-214916.jpg

Annonser