Maj passerar fortare än fort, och det är nästan så att man inte hänger med i svängarna. Det har varit rätt mycket kaos i vardagen under den senaste tiden, och att sitta rätt upp och ner i soffan alldeles själv kan jag inte ens minnas när jag gjorde det senast!

Därför… Efter att ha tränat dagens andra pass, gjort några timmar på skolan trots en röddag, städat hela älskade lägenheten och packat inför morgondagen ska jag tillåta mig själv att kura ihop mig i den nya älskade soffan (som i för sig är Rickard men ändå!!) och inta kvällsmålet till en feelgood serie. Med tända ljus i hela lägenheten och en ny insmord kropp och nymålade naglar.

Jag är så himla värd en sån här kväll efter denna vecka. Och imorgon åker jag tillbaka till Övik, trots att jag missar hur mycket festligheter som helst i Umeå, och jag som aldrig brukar säga nej till sånt. Men just nu känns det mycket mer värt att åka hem till familjen, gården och Nittra som varit på hemmaplan denna vecka. Det är till och med så att jag ser framemot att jobba på lördagen. Men främst att bara vara, hinna med ett löppass på så välkända marker och igen, bara vara.

För ibland behöver man helt enkelt bara lite distans från saker och ting. Distans för att uppskatta det ännu mera.

Den senaste tiden har jag längtat så himla mycket till sommardagar i stugan, de där sommardagarna man inte planerar från morgon till kväll utan tar de som de kommer. Fiskekvällarna, promenaderna längs grusvägar och frukosten ute i morgonsolen. Som jag längtar och som jag undrar hur folk tar sig till utan smultronställen, jag har då mitt iallafall!

Och som jag älskar det.

DSC_0106

Annonser