Solen vågade kika fram nu ikväll bakom de alldeles för vana molnen. Och frågan återstår, kommer sommaren 2015 något? Så där på riktigt.

Alldeles snart har jag hunnit jobba ännu en vecka efter min fantastiska ledighet. Faktiskt så återstår bara morgondagen innan jag tar min proppfulla väska och kör kossan mot UMEÅ. Min nästfavorit stad just nu.

Bröllopfix väntas under fredagen innan hela gänget är samlat i Skellefteå där en hel helg med bröllopsfirande vankas, som jag nämnde tidigare. Det är såklart inte vilka som helst som jag kommer spendera min helg med, utan några av mina stora favoriter. Så ja, ni förstår nog att jag längtar.

Så vi går mot helg igen, men tackar vardagarna att de finns. När annars skulle man ha tid att få in pengar och hinna  avverka veckans flesta träningspass?

Och just idag. Trots en stor trötthet i kroppen så tog jag & pappa milen, och det kändes så skönt att kroppen känns stabil och en mil inte något stort hinder, utan att fötterna tar mig dit jag vill. Nu är vi igång på riktigt, heja vad jag tycker om löpning.

Melon & te, standard kvällsfika just nu. Men alltså… Hur gott är det inte då?

Och ni den trognaste av de alla, och en hund som jag älskar kunna kalla min. För det är just vad hon är minminmin. Tänk vad hon kämpade ute på tävlingsplanen för mig, tänk vad mycket bättre hon hade blivit om jag hade kunnat mer som 15-åring. Men tänk vilken kamrat hon är.

Evigt tacksam över den här hunden, allt vad hon har gett & kämpat. Håll ihop i flera år till, för jag vill inte ha någon annan. 

NITTRA

Annonser