För några dagar sedan var det exakt sex månader sedan jag blev sambos på riktigt med världens bästa grabbar. Jag kan inte riktigt bestämma om det känns mycket eller lite. Men kanske framförallt kan jag inte riktigt förstå hur jag klarat mig tidigare utan denna pojke & hans två följeslagare.
Tittat på detta meddelande som jag fick tidigare idag om & om igen. Nyper mig i armen att tillfälligheten gjorde att det blev VI! Så ett halv år & förhoppningsvis mångamånga fler. För vad jag älskar vårt genuina gemensamma intresse till hundar & friluftslivet.
En lördag i maj hos en fin vän som snart ska gifta sig!! Så allt från bröllopsplanering till meningen med tillfälligheter hann diskuteras över en kopp te. Och det känns så underbart att vara på hemmaplan igen!
Uppladdning inför morgondagen, några timmar i Holmensskogar, hundträning & träning med papsen står på schemat. Pepp!
Men kanske mest pepp på att halva tiden har gått på Daniels resa, och alltså om tre veckor flyttar vi ut till landet & blir återigen sambos med våra tre håriga barn!
Och den där minsta i skaran, vad jag är glad i denna hund! Så otroligt folkkär, trygg & mysig brud med ett driv som man kommer få jobba med. Första träningen med gänget tidigare i veckan & det är såå roligt att vara tillbaka med hundträningen!
Den här sommaren. Den har all potentiall att bli den bästa nånsin!